Julen är en bra tid på året att få sig en tankeställare om hur bra
de flesta av oss i Sverige har det och att stanna upp och känna
tacksamhet för det. Det är nu man börjar tänka på alla dem som inte har det lika bra som oss. Framför allt på alla dessa fattiga
barn, barn i missbrukarfamiljer och ensamma flyktingbarn. De finns ju
inte bara utomlands utan även här i Sverige finns barn som behöver hjälp.
Det är det lätt att glömma bort.
Nu när
jag själv har barn, känns det ännu viktigare att ge ett bidrag till
hjälporganisationer och kyrkor som gör ett fantastiskt jobb med att försöka
göra vår värld lite bättre. Även om jag är en ensamstående mamma, så har min
dotter allt hon behöver. Ska vi vara ärliga, mycket mer än så. Därför tycker jag att det är viktigt att hon lär sig att alla barn inte har det
lika bra som hon. Alla har inte Barbie, Hello Kitty, prinsesskläningar
och minst 20 böcker i sitt rum. De har kanske EN docka, i bästa fall. Nu vill jag ju inte att hon ska få dåligt samvete för att hon har
det bra. Inte heller att hon blir ledsen för att andra barn inte kan äta
sig mätta. Men jag vill lära henne att vara glad över
och uppskatta det vi har. Och det ska bli naturligt att ge när man har
mer än man behöver.
På en av loppisarna som jag har
fyndat på ibland fanns en insamling till fattiga familjer i Rumänien
där man med lastbil kommer att köra ner matkassar och små julklappar
till barnen. Perfekt tänkte jag!
Min mamma
köpte ett antal kassar med mat, medan jag och Emelie koncentrerade oss
på paketen till barnen. Paketen skulle innehålla ritblock/ritpapper,
kritor, en lördagsgodispåse och vara inslagna i julpapper.
Det var en stolt liten tjej som fick vara med att handla, slå in
paketen och slutligen, mycket viktigt, SJÄLV få överlämna en stor påse
med paket till damen på inlämningsstället. En mycket nöjd
liten Emelie somnade i bilen hem efter att ha konstaterat att det var
mycket mat och många julklappar som lastbilen skulle få köra långt bort
till barnen som inte har så mycket som vi.
Kram Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar